Luvetallrik, luebricka, spetsvalk - en dialekt har många olika namn på en kär dräktdel

 Kerstin:

Från Blekinge finns denna huvudbonad, som kallas luvtallrik, luebricka eller till och med spetsvalk (då de ofta har varit dekorerade med metallspetsar), bevarade. Den består helt enkelt av en rund träbricka som klätts av rött kläde med silkesbroderi och metallspetsar på. Luvan fästs på flätkransen uppe på bakhuvudet och den kan även prydas med löst hängande band som hänger ner över ryggen.

När vi börjat dyka ner i det här med luvtallriken uppstår mååånga frågetecken. Dels på grund av föreställningar och outgrundliga rykten från bland annat det man har sett på målningar och fotografier, som kan vara missvisande. Av målningar finns enbart några få med luvtallrik synbara, och dessa kan vara förskönade av konstnären. Av fotografier finns det inte några så gamla att de skulle vara tagna på någon som verkligen burit en luvtallrik, eller ens en hel dräkt, i tradition. 

Dels är frågetecknena också många då det inte finns helt klara beskrivningar eller studier på huvudbonader. Oftast blir fokus på folkdräkter just vad för slags kläder som burits, men så har man glömt bort eller inte fördjupat sig så mycket i förklaringar till hur huvudbonader som sparats verkligen har använts. 

Några uppteckningar, studier och bevarade luvtallrikar finns dock och utifrån det får vi göra oss en bild av hur vi tror att den kan ha använts.

1. Luvtallriken har, enligt skriftliga uppgifter och nedteckningar från meddelare, använts av den gifta kvinnan. Den bars av den nygifta bruden andra dagen efter bröllopet och därefter till högtider.

2. Luvtallriken finns i två olika storlekar bevarade, den större luvan är mellan 20-25cm i diameter och dekorerade, medans den mindre luvan är ca 12-13cm i diameter, utan broderi men med en svart fläck mitt i av sammet.

3. Den broderade luvan bars troligen som den var inomhus, men alltid med en huvuduk omknuten då man var utomhus som t.ex. vid kyrkan. Det är troligast att endast bruden använde de löst hängande banden från luvan då det annars bör ha varit något opraktiskt att ha banden på då man skulle knyta om kluten. Kluten kunde vara en linneduk (det äldsta användandet), av tunn sockerduk med vitbroderier eller till och med av tyll då den röda luvan då kunde synas igenom.

4. Det finns en uppgift om att luvan skulle ha använts med sidenband hängandes över ryggen av ungmörna så som brudpigor och ungfaddrar, men troligen har begreppen blandats ihop då luvan även kallats för spetsvalk eller luvevalk, och valk är benämning på den ogifta kvinnans håruppsättning.

5. Luvan har, liksom spethättan och det så kallade mössklädet, uppgiften att dölja håret.

6. Tidsperioden som luvan har använts sträcker sig från 1700-tal då både Cronholm (1750-tal) och Sjöborg (1792) skriver om denna huvudbonad i sina skrifter om den Blekingska dräkten. Men det finns även uppgifter från meddelare från 1920-tal som berättar om att det fanns luvtallrik i deras barndom, som borde vara runt 1800-talets mitt. Det är den lilla storleken på luvan som förekommit under så pass lång tid, medans den större luvan troligtvis har varit en utvecklad form av den lilla.

Dessa svaren är de jag har kunnat sammanställa utifrån framför allt Eva (Liljedahl) Nordlinders B-uppsats i etnologi Kvinnliga huvudbonader i det folkliga dräktskicket i östra Blekinge (1974), men även från Ulla Liljedahls bok Folkligt dräktskick (2011) och Ingrid Dahlins bok Blekingedräkten (Nytryck ur Blekingeboken 1937).

Det finns en del bevarade luvetallrikar på museerna och här är ett collage som Lina gjort med några stycken.

På Blekinge museum finns även denna vita variant. Den har samma form och storlek som en stor luvtallrik, men det finns inga beskrivningar eller uppteckningar om vita luvtallrikar. Alltså en fråga som är obesvarad.

Vi har försökt oss på att fota när jag klär på mig luvtallriken och olika knytningar av kluten. Det var lite svårt att få skarpa bilder i rörelse, men jag hoppas att ni kan ha nytta av dem ändå.

Här använder jag bara öppna hårnålar för att få fast luvan. Min luva har fyra trådögglor för att fästa in hårnålar med.

Här visar jag hur jag knyter huvudduken om luvan. Jag linder runt nacken och knyter om upp på huvudet med en enkel knut.

Här har jag knutit i nacken och låtit de långa snibbarna hänga ut över axlarna.

Här är det också knutet i nacken med, men med den breda snibben hängande löst.

Här har jag knutit uppe på huvudet och den breda snibben hängande löst. Här kan man ju tänka sig att den broderade kluten skulle passa fint också med broderiet hängande synligt.

Och här jag knutit som på bilderna tagna utomhus. Skillnaden är att denna klut inte har några broderier och kanske lämpar sig bättre för denna omknytning. 

Här vill jag visa på att luvan att sitta rätt så högt upp på bakhuvudet. Meningen är att den runda plattan ska hjälpa till att få ut formen på huvudet när huvudduken är på. Flätkransen är ganska platt och inte någon tjock bulle för då får det inte plats i luvan.

Tillslut några bilder på luvtallriken in action. Den sitter på så pass bra att det till och med går att dansa i den.