God afton om ni hemma är, maj är välkommen...

Kerstin

Att "gå maj i by" var en gammal allmogesed där ungdomen gick från gård till gård för att sjunga majvisan och tigga om mat, framförallt ägg, till deras vårgille. Byborna gav ägg, mjöl och annan mat som ungdomarna kunde tillreda bröd och äggakakor till deras fest som de hade efter vårarbetet på åkrarna.

Majvisan sjöngs såhär enligt Emmy Mattsson i Kallinge (f1895)

Goafton ni som hemma är

Maj är välkommen

förlåt oss om vi väcka er

Linden den bär gröna löv om våren.

Det första som vi bedja om

misstycken ej för det vi kom

Här står vi några piltar små

å given oss lite och låten oss gå

Å hönan värper ägg på fat

till pannekaker och äggamat

Nu sätter vi maj uti eder vägg

här väntar vi oss några ägg

Och kan vi inte de äggen få

så låt den blanka riksdalern gå

Och kan vi inte den riksdalern få

så låt den bruna buteljen gå

Nu höra vi mor uppå golvet gå

hon letar efter ägg i varendaste vrå

Å far han är en goder man

han hjälper till så gott han kan

Hav tack å tack både far och mor

den gåvan den var både fager och stor

Hav tack å tack du flicka grann

vi önska dig en vacker fästeman

Om jag ska gå med fötter så tunna som blad

så ska du få den gosse som du vill ha

Till nästa år då kommer vi igen

då vilar där en gosse på lilla flickans arm

Å lärkan spela och göken gal

å löven de spricka i tusental

Nu säger vi gonatt i eder gård

vi kommer ej igen förrn till nästa vår.

Delar som ofta är med i Majvisan är

hälsning och inledning, tiggeri och inställsamhet, otålighet, tack och farväl eller förargelse.

Här är två inspelningar av en Majvisa från Blekinge:

Majvisa sjungen av Blekinge spelmansförbund

Fula maj sjungen av Bessman

Den fula majvisan som Bessman sjunger är de nidverser som sjöngs om det inte gavs några gåvor alls till gillet. 

Prästerskapet var ofta inte så glada över att ungdomen gick och tiggde, eller för den delen festade alltför mycket. På många håll i hela Sverige blev det förbjudet att gå runt och sjunga och tigga. Sigfrid Svensson skriver om tiggandet till gillena att "de besuttna byborna, som skulle ge, uppfattade det inte så. Det var en självklar sak, att ungdomen skulle ha sin tribut. Det var en sorts gratifikation. Ty hela byalaget var i mångt och mycket att betrakta som en gemensam arbetsgivare. Hela byns arbetsstyrka gick ofta som på lån från gård till gård. Så var det, när gödseln skulle köras ut, när slåttertiden var inne och när linet skulle brytas. Då kom hjälp från de andra gårdarna, och på en dag kunde arbetet vara undanstökat. Avlöningen var ett gille på kvällen, och så hade man skyldighet att lämna hjälp igen. Detta arbetsbyte skapade en sammanhållning, som också kom ungdomen till del, när de under sina kringgångar vädjade om gåvor för att kunna ställa till en festlighet." Svenska kulturbilder / Första utgåvan. Tredje bandet (del V & VI)

Vid majsjungningen satte ungdomarna maj uti vägg, vilket betyder att de satte en grön kvist på huset som tack för gåvan. Att "maja" betyder att pryda med gröna kvistar eller lövruskor (Svenska Akademins ordlista).

Inte förrän till Kristi himmelsfärd bytte man ut tröjan till den vita opplöten (överdelen) med stora, vida ärmar och livstycket ovanpå. Så här såg kanhända den bondfrun ut, som gav ägg till majsångarna när de kom. Majsjungningen pågick under hela maj månad eftersom det kunde vara svårt att hitta gröna kvistar till Valborg eller första maj. Själva gillet kunde hållas framåt pingst, beroende på när den helgen inföll, men framförallt när vårsådden var över och man kunde få sig en paus i arbetet.

Läs gärna om traditionen i Sigfrid Svenssons artikel Majsångare och midsommargillan i boken ovan (1929-1932), den finns upplagd på Projekt Runeberg http://runeberg.org/kulbild/1-3/0315.html