Magasin Rosenholm

Av: Lina

I somras körde jag ut till Karlskrona och hälsade på i Magasin Rosenholm.

Det är Blekinge Museums stora arkiv ute vid arenan. Ett fantastiskt ställe att gå runt och drömma på, och frågar man snällt och fint eller bokar tid så kan man kanske få komma upp på övervåningen och titta i deras textila arkiv. Här kan man dregla lääänge..

Mitt fokus för detta besök var ju allmogekläder kopplade till Blekinges dräktskick, dvs särpräglade kläder tillverkade  före 1850

Först kom jag in till kjolarna. Och vilka skönheter!

Alla var i ulltyg eller verken. ( halvylle)

De som de hade gemensamt allihopa var inte att de var i de traditionella färgerna lila, grön eller blå. Nej de var alla möjliga färger,...men de flesta hade band påsydda nedtill. Band eller silverspetsar.

Och vilka färger! Riktigt knalligt röd kjol i tunt ulltyg med grönblått sidenband,

Svart kjol med sidenband,

Knallila kjol med sidenband i gult.

Sedan hade de även förkläden. Jag har läst att kattunsförkläden inte var så vanliga här nere eftersom folk föredrog siden, med det här blå kattunsförkläden med eklöv är ju fantastiskt! 

Ja,...lådan med sidenförkläden med.

För att inte tala om de randiga förklädena. Blev SÅ sugen på att väva ett eget.

Det här är jag inte ens säker på om det kommer ifrån Blekinge, men fint är det!

Jag får mer och mer känslan av att jag inte förstår var de fått "rosa och blått" ifrån när det kommer till Blekinges dräkter. Det är ju hur mycket färg som helst! 

Men jag antar det varpå modet med pasteller då dräkten togs fram. Var tid speglar ju dräkten på sitt vis och varje generation är övertygade om att just de gör på det rätta sättet. Sen antar jag att Hemslöjdsbutiken i Karlskrona med dess begränsade utbud på tyger har satt stark prägel på materialval. Det var ju det enda stället som sålde material om man inte ville/kunde väva själv. Och man kan ju inte, som liten hemslöjdsbutik, har hur stort utbud på tyger som helst.

Jag tycker nästan man kan se på en dräkt när den är gjord bara man tittar på livet och vilket tyg det är sytt i. De lite äldre, dvs40-60 tal är oftast sydda i det vävda linnetyget med rosa botten. Jag antar att det fortfarande var lite på modet att väva själv då.

Sen finns det dräkterna som syddes på 70 och 80 talet. De flesta liven verkar vara sydda i ett rosa tyg med medaljonger, men några är fortfarande hemvävda.

 Sen kommer 90-00-tals dräkterna (inte så många) de verkar i sin tur ha ett tjockt viscose tyg frånWilunds i livet.  Kanske kan det också vara de som hållit kurser i sömnaden av dräkten som präglat sina elever i materialval.

Det blir lite som de norska Bunaderna. Många av dem finns i olika varianter. En utgåva på 40-talet, en på 70-talet osv. Som att de hela tiden anpassas lite till tiden. Och det är ju fiffigt om man nu vill låta en tradition hållas levande. Lite som kjollängden. På 60-talet var kjollängden på dräkterna rekord kort, och som längst är den just nu. Men det är ju fortfarande samma dräkter. Jag tror att man måste anpassa dräkten lite till tiden för att traditionen ska kunna leva vidare. Klanka inte ner på folk som inte vill gå med bindmössa till exempel. Bättre att gå barhuvad men med dräkt än att inte använda sin dräkt alls.

I nästa inlägg blir det mer från Rosenholm.