Särken

Av Kerstin

Särken är det plagg man har underst eller innerst mot kroppen när man bär folkdräkt. I Blekinge finns det upptecknade berättelser, bevarade klädesplagg och bouppteckningar som säger en hel del intressant om hur särken bars och hur den såg ut.

Den som säkert många känner till från Blekinge och Skåne är den så kallade "rynksärken", även kallad "skördesärk" eller "höstesärk". Dessa förekommer dock inte alls i från östra delarna av Blekinge, utan enbart i västra mot Skåne och till viss del mot Småländska gränsen.

ur Ingrid Dahlins bok "Blekingedräkten"

Rynksärkarna har en ålderdomlig skärning då de saknar ärmspjäll som är till för att skapa rörelsefrihet. Istället är tyget i båldelen insytt i en sned linje för att forma plagget. Den insydda fliken är endast insydd och inte bortklippt.

Den andra typen av särk i Blekinge är den så kallade "raksärken", alltså särkar som var långa av raka våder med endast en kil i vardera sidan för att få lite vidd i. Dessa särkar var längre i överdelen och hade ärmspjäll. Överdelen var av fint linnetyg och nederdelen oftast i grovt blångarn eller blaggarn. Ärmarna var avslutade med en linning som har kallts "ärmstumpa". "Kragen kan växla i form och storlek men är oftast rak med tvära hörn och försedd med något litet broderi, olika påkostat för olika ändamål" (citat ur Blekingedräkten).

Jag har 3 raksärkar som min mamma har sytt upp efter originalplagg som finns bland annat på Nordiska museet.

 Den första särken är mycket enkel och jag vet egentligen inte om det är någon särk som kommer från Blekinge just. Den är klippt i ett långt stycke av grovt linne med kilar infällda i sidorna för vidden. Hals- och ärmlinning är i bomull och ihopfästade med trådknappar.

Den andra särken är också mycket enkel, men med en krage och korsstygnsbroderad ärmlinning och nuggor i kanten. Överdelen, kragen och linningarna är i tunnare linne medans nederdelen är i grovt linne med kilar för vidden. Denna särk fästes ihop med enkla silverknappar och tillhörande nål som min morfar har tillverkat. Jag vet inte om han har gjort de efter någon förlaga från Blekinge eller om det är från något annat område.

Den tredje särken är den mest "påkostade" då den är i tunt fint linne i överdelen och kragen i bomull. Nederdelen är i grovt linne med kilar i sidorna. Kragen och ärmlinningarna är dessutom försedda med vitbroderi som gjordes av en brodös. Denna särk användes till finare helgdagsdräkt. 

Över särken, men under kjolen bar man en underkjol, sydd i mycket grovt linne, för att få ut vidden på den yttersta kjolen. Ju vidare kjol desto finare. Över underkjolen, men under den yttersta kjolen bars även en "löslomma". Här är den sydd i rester av fina sidenbrokadtyger och fodrat med linne. Knuten med ett band i midjan.

Vid användning av högtidsdräkten användes utanpå raksärken en så kallad "opplöt", en överdel. Denna var i finaste sockerduk, som är ett tunt vitt bomullstyg, med ärmlinningar rikt broderade i vitbroderi med engelska hål och knypplad spetts. Opplöten var mycket kort, med eller utan påsydd krage och oerhört vida och stärkta ärmar. En lös, stor krage som var formad efter halsens rundning och med samma vitbroderi som på ärmlinningarna, bars utanpå sidensjal och livstycke eller tröja. Kragen var även rundad i hörnen så den låg fint fram över bröstet.

Opplöten krävde att man bar en särk under och i Blekinge bar man en vanlig, enklare rak linnesärk. Alltså blev det dubbla ärmar. Men eftersom opplötens ärmar var så vida och i så tunt tyg så blev det inte tjockt att bära ändå. Här har jag satt opplöten över den första enklaste särken jag har. Jag undrar om det är så min mamma tänkte med den särken, att den skulle vara enkel och utan krage för att inte bli för stor under en opplöt. 

Till högtidsdräkten bars blå stickade ullstrumpor, kanske med ett mönster på bägge sidor av vaden. I västra Blekinge kunde även röda strumpor förekomma. Till vardags användes förmodligen grå.

Ett annat inlägg kommer handla om dräktsmycken och löslommans virationer.